Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sitt bord naturen dnkar fram
Med mullbär och johaunisbröd,
Och lutad emot piniens stam
Står oleandern röd.
Der falla löfven aldrig af,
Ej frukt är der från blomman skild,
Och majs-skörd vaggar som ett haf,
Och cactus växer vild.
Der öfvervintra sommarbin
1 myrtenlundars varma sus
Och jorden dricker solens vin
Uti ett evigt rus.
Så sjöng skalden i sina “Lyriska stycken", hvilka
utgåfvos 1837 kort efter hans hemkomst och anses
beteckna ett nytt stadium i hans utveckling; ty han höjde
sig nu öfver gråtmildheten, och hans diktning, som
tor-blef oftast smältande och ljuf, vardt nu visserligen vek,
men derför icke hektisk. Behandlingen af språket blef
allt mera fulländad och det ljöd i de rent lyriska
dikterna fullt musikaliskt. Han hade till och med tillegnat
sig den i Italien med förkärlek idkade sonettformen och
ottave rime, och han står häri hos oss nästan oupphunnen,
i alla fall oöfverträffad. Bottiger verkade äfven såsom
(år 1839) utnämnd e. o. adjunkt i tyska och italienska
litteraturen för ett flitigare studium af isynnerhet
italienska målet och alstren på detta, af hvilka han sjélf började
med allt större skicklighet, snart nog utvecklad till
mästerskap, öfverflytta några till vårt mål. Särskildt
nämnas hans öfversättningar af Tasso och Dante, hvilken
senare skald han stälde högst af alla, kanske näst Tegnér,
och hvilken han äfven gjort till föremål för ett ifrigt och
träget studium. Om dessa öfversättningar skref den högt
stälde kritikern W. Doenniger i “Augsb. allg. Zeit.“ det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
