Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Karl Vilhelm Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vackra lofordet, att han, efter en granskning af de försök
som blifvit gjorda af Aug. v. Schlegel. Kannegiesser,
Philaletes (sedan konung Johan af Sachsen) och Doenniger
sjelf, obetingadt förklarade den bästa bland alla af honom
kända metriska öfversättningar af Dante vara Bottigers.
Det var hos denne ett märkligt drag, att han, både
då han öfverlemnade sig åt den vekare nordiska lyriken
och då han sjöng öfver italienska motiv i sydländsk
diktform, ofta greps af sin fosterlandskänsla och lät denna
välla lefvande och varm fram i sången. Ingen kunde
derför vara lämpligare än han, då det år 1843 gälde att
fira konung Carl XIV Johans regeringsjubileum, att
stränga lyran, festen till ära, såsom han gjorde med det
på K. teatern den 6 febr. nämnda år gifna
‘‘National-divertis8ementet“. Den åldrige kungen var visserligen
sjelf genom en bal på Börsen i Stockholm hindrad att
mottaga de vackra hyllningarne från scenen, men den
talrika publiken lönade skalden och hans verks utförande
med det mest stormande bifall. Sjelfva de antipodiska
Aftonbladet och Dagligt Allehanda voro den gången eniga
om att prisa det nationala och populära stycket. Härtill
medverkade väl äfven, att den då från sina studier hos
Garcia i Paris nyss återkomna Jenny Lind utgöt öfver
det samma troll vågorna från sina toners klockspel. Redan
några månader derefter (den 11 maj), i anledning af
årsdagen af den gamle kungens kröning, gafs Bottigers “En
majdag i Värend“, hvari äfven Jenny Lind uppträdde och
som Märtha sjöng sin europeisk vordna kuplett:
I Sverige ligger eo skogig trakt,
Och Värend måude den heta;
En gång i fordom — så är det sagdt —
Bröt dansken in, skall ni vetn.
Men hur det gick honom, vet bad’ ni och jag,
Och skogens foglar de sjunga än i dag,
De sjunga, drilla: trill-trill-rill-ri-ri,
Om flickorna uti Värend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
