Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Henriette Nissen-Saloman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna moderns allvarliga stämma, under det hon slog sig
ned i soffan, lor att njuta af dotterns toner, de skönaste
hon kände. Och Jetta, ett litet mörklagdt barn, nickade
glädtigt med det svartlockiga hufvudet och hoppade
lekande fram till pianot. Efter några preludier
uppstämde “Jetta“ den ena lilla visan efter den andra, i toner
som oaktadt sin omogenhet ljödo fängslande och framför
allt hade en så klockren klang samt föredrogos med ett
så medfödt “något“, att man tydligen kunde märka, huru
här fans ett löfte som framtiden skulle infria. Och det
var tyst i familjekretsen, tyst i den stora salen, genom
hvilken blott böljade visornas tonvågor, till hvilka
half-syskonen och deras lekkamrater lyssnade nästan
andaktn-fullt, under det modern i soffan tappade sitt handarbete
i knäet, och med detta oefterhärmliga leende, dessa lätta
taktgifningar med hufvudet, som för en moder i dylika
fall äro öfliga och naturliga, följde den af de unga
beundrade dotterns små konsertföredrag.
Det var naturligt, att en sådan medfödd talang ej
skulle fa länge stanna inom hemmets fyra väggar.
Ryktet tog den om hand och förde den vidare, och till
Nis-senska huset sökte nu många konstälskande vänner för
att fa njuta af den lilla lärkans sång, hvilken så här i
lifvets vår sjöng jublande med hopp dagen i ända.
Verkningen af denna vid “naturbarnet4* fästa uppmärksamhet
var den, att man skattade det en lärare i sång, nemligen
då varande organisten vid Tyska kyrkan i Göteborg,
Georg Giinther, sjelf en ganska begåfvad natur som
skulle ytterligare höjas i sonen, Julius Giinther.
De svenska näktergalarne hade då ännu icke börjat
sin flykt ut öfver verlden, och här i landet, namneligen i
Göteborg, voro på den tiden åsigterna om offentligt
uppträdande i sång och drama vida mera begränsade än nu.
Inom de borgerliga familjekretsarne i synnerhet hyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
