Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Henriette Nissen-Saloman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man en kanske naturlig* tvekan att utsläppa en dotter på
en bana, der hon måste få svårigheter att kämpa emot,
huru mycket hon än månde vara konstens söndagsbarn.
Derför tvekade man äfven att låta “Jettas“ naturanlag
utveckla sig till mera, än en, må vara, glänsande talang
för familjen. Men anlaget var för stort, det måste bryta
sig fram, och så visste man intet annat råd, än att fara
till Köpenhamn och låta Aug. Bournonville fälla domslut.
Hurudant detta blef, kan en och hvar lätt tänka sig.
Följden blef ock den, att den nu nittonåriga gaf sig i
väg till konstens stora allmänning i våra dagar, till Paris,
för att der söka att få utveckling under ledning af
dåtidens främste sånglärare, Manuel Garcia, som genast vid
första profsjungningen förklarade sig högst belåten med
hennes röstinstrument och musikaliska anlag samt med
en viss liflig hänförelse spådde, att deraf månde blifva
något stort. Och den spådomen slog in: “Jet.ta“ blef
något stort.
Hon egnade sig nu med brinnande ifver och nit åt
sina studier och gjorde förvånande framsteg. Kort tid
derefter kom äfven Jenny Lind till Paris for att sjunga
för Garcia, men — så öfveransträngd hade den nu
21-åriga sångerskan blifvit genom arbete å scenen i
hemlandet först af honom tillbakavisades med ett grymt:
“Ma chere, vous riavez pas de voix!11 Jenny Lind ingen
röst och Henriette Nissen en utmärkt sådan — det
nedsatte ej den senare, att äfven den store Garcia i afseende
på den förra grundligt förplumpade sig. Jenny Lind fick
emellertid börja från början och, likasom de barn i skolan
hvilka i förstone ej fått makt öfver sitt instrument, sitta
och höra på, under det landsmaninnan sjöng i lektionerna.
Denna, som slösade med tonernas silfver, men alltid klokt
tog vara på deras värde i guld, kunde med en lindrig
förtrytelse häröfver utbrista: “Här skall du ta sitta, Jenny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
