Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Carl Snoilskys skaldskap af C. D. af Wirsén. Med stålsticksporträtt af Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes namn är dyrt och kärt,
Och en bön för hennes välgång
Var det första mor dem lärt.
Ha de ej för henne bnrit
En bedröfvelse sä stor
Förra sommaren, då länsman
Ut till knekt tog äldste bror?
Fick ej sedan far för skatten
Släppa till den ena kon?
Att hon reser bort för alltid
Fatta ej de små vid bron.
Detta är naivt och djupt rörande, men deri ligger
dessutom något mer; det är häfdernas stränga, allvarliga
ironi, som genombäfvar oskyldiga barnatankar, hvilka
derom äro så omedvetna som möjligt. Högtidligt afslutas
den sköna sången om drottning Christina med bilden af
den döende qvinnan, hvilken i själtåget förnimmer
psalmen, som en nordisk studiosus uppstämmer från trappan.
En visionär stämning sväfvar öfver stycket, ett dunkel,
som här är på sin plats. Det är for öfrigt här, som den
sköna bild förekommer, der själens bäfvan i dödsminuten
förliknas vid droppens skälfning på grenen, innan den
derifrån nedfaller. Styckets tragiska orkesterfinal tränger
genom märg och ben:
Vid svenska ljnd Christina Alexandra
Förts öfver bron till obekanta land.
Bland de andra dikterna med innehåll ur svensk historia
är “Stenbock» kurir“ genom skildringens brusande fart
och målningens trohjertade enkelhet egnad att vinna
svenska sinnen. Mycket är i fa grepp, utan stor
apparat, vunnet; en viss flägt af sann epik genomgår dikten.
Hvilken lugn storhet och hvilken åskådlighet i dessa rader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
