Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Solskensperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
For att åtminstone i yttre måtto ge min lilla uppsats
sken af ett ordentligt “konstverk“, låter jag den
“sönderfalla" i tre afdelningar. Tillämpningen utesluter jag, för att
ingen i det hela må se en predikan, och för att läsaren
må kunna göra den sjelf, om han är fallen derför. Den
kan äfven saklöst uteblifva.
Och nu börja vi med afdelningen
1.
som också skulle kunna kallas
Solskensperioden (jemförelsevis).
Scenen är en stor veranda, lätt skuggad af höga
hängbjörkar, och med en vidsträckt utsigt åt en bred
skärgårdsvik, i hvilken löfklädda holmar spegla sina kronors
rika bladverk.
Personerna äro i främsta rummet det unga par,
som i dag firar sitt hemkomstöl, och dernäst deras
“vänner“ som hjelpa dem dermed, d, v. s. som äta, dricka,
hålla tal och hurra af hjertans lust.
Brudgummen, brukspatron Usell, skulle varit en
vacker karl, om hans ögon i stället för att ständigt “flyga
ikring“ haft ett mera samlad t uttryck och om icke vid
hans mun allt för ofta spelat ett cyniskt drag. Men han
var till ersättning liflig, vänlig, ja hjertlig, en “tusan så
treflig kurre“, enligt vännernas försäkran. Bruden var
en täck liten varelse med grop i kinden och något af
veronica chamsedrys i sin blick, just en sådan der liten
hjertklämma, försäkrade åter vännerna, som ingen man
kunde se utan att beundra.
Sällskapet hade också hela förmiddagen varit i farten att
beundra såväl de unga makarne sjelfva som deras i allo
com-fortabla, ja, lyxiösa hem. Man hade fallit i hänryckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
