Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fågelpar, tecknadt i förbifarten, af Lea. Med 3:ne teckningar af Viktor Andrén - 3. Lustigkurren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är röfvarpris och derför kan ni gema ropa... Hvad
för slag — inga bud? Gubbar, I som ha multum på
fickan, ska ni ännu i tio år till spegla er i
snusdoseloc-ket ? Fem och tjugo- måtte ni väl inte neka mig...
Titta er i glaset bara, så lår ni se att ni ser ut som
khära-khärar, hvar eviga en! Kan ni köra hufvet
ige-nom’en sa* ni ? Skadar inte; det är qvicksilfver på
baksidan ... 20 kronor bjudet, nå det var ändå något så
när hederligt, nämndeman i Aspemåla; spegeln passar
till eran granna doter... 22 kronor... 22: 50... 24
kronor... si på bara, om I inte börjar begripa hvad
pjesen är värd ... fem och tjuge jemt... första, andra ...
35 kronor? — mjuka tjenare! 35 kronor första, andra,
tredje gång — hvems var budet?“
“Häradshöfding Eveling i Båråkra.“
Ungefår i denna stil fortgick auktionen, hvilken
blef allt lifligare, ju längre det led på dagen. Aldrig
hade Lustigkurren varit lustigare; skrattsalvorna dånade
omkring honom, buden stego till en förvånande höjd,
be-undrarne i smorlädersstöflar och verkensrockar sträckte
halsarne öfver hvarandra, för att riktigt kunna höra och
se honom, der han, innesluten af en tät krets, tronade
vid sitt bord med sitt alltid väl försedda glas framför
sig. Ett kort uppehåll hade gjorts för middagen; men
nu var klockan nära sex, och ännu fortgick auktionen med
oförminskad liflighet. Visserligen skulle den fortsättas
äfven följande dagen, ja kanske ytterligare en dag, ty
förrådet tycktes aldrig vilja taga slut, men det var så
godt att begagna sig af den gynsamma stämning och
dito väder som förefans. Ingen kunde veta hvad
morgondagen bure i sitt sköte.
Nu, efter intaget kaffe, började uppropen på nytt.
Protokollföraren-fjerdingsmannen, som tittat i
Lustigkur-rens nummerlista, medan kurren sjelf tände sin cigarr,
yttrade halfhögt: “nu ha vi 514: ett förtepjan“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
