Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till månen. Poem af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till månen.
alla mina sånger fins ingen sång till dig,
det kan synas nästan oförklarligt,
Då du i fordna dagar har tjusat äfven mig
Och gör det stundom än, fast aldrig farligt.
I den, som lånar ljuset, kan jag ej blifva kär,
Om än han vore måne tusen gånger.
Den känsla, jag dig egnat och egnar, vet, hon är
Ett ögonblickets barn — som mina sånger.
Jag hatar månskenspjoller på grund af mina år,
Men hvem rår för, att sinnet är romantiskt?
Som du jag stundom skimmer i verkligheten slår,
Och skuggorna framträda då gigantiskt.
Jag mins, när vid min ruta jag stod i unga da’r,
Med själen full af outsäglig trängtan,
Och ötver kyrkogården du uppgick tyst och klar
Och strödde ljus i mången stillad längtan,
Då drömde jag, att, innan du lyste på min graf,
Jag skulle riktigt illustrera färden:
Jag skulle vinna hjertan med gnistan, Gud mig gaf,
Jag skulle verka något stort i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
