Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Wilhelm von Brauns ungdomsdagar. Några bref meddelade och inledda af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Allt hvad i hafven gjort en af dessa ringaste mina
Bröder, det hafven i ock gjort mig!“ Som en Fänrik
odisputabelt är det ringaste i Universum, så kan Rådberg med
allt skäl taga dessa klingande ord direkt åt sig.
Papperet tryter nu, men aldrig den vänskap, med hvilken jag
framhärdar, både i fred och kulregn som
Din tillgifne
Brn.
P. S. Min vördnad för Herr Öf.-LÖjt:n, och min
sidovördnad för X. Skrif med nästa post om än aldrig
så kort. Innan min resa från orten skall jag ha den
äran att liqvidera dig min lilla skuld. Annu är femtian
ej vexlad.
Wisby och L. Hede d. 26 Augusti 1835.
Redligaste af alla upptänkliga Ericssöner!
Det är med de mest blandade känslor — ja min
broder — med de mest blandade känslor af tacksamhet,
vänskap och närbeslägtade rörelser, aom jag börjar thenna
min Epistel, skrifven i de Gothländske landsändar. Men
jag vill icke vara vidlyftig, utan vill dess hellre låta
mitt hjerta säga några få ord i kärnfull korthet, och
dessa lyda sålunda: “Gud signe dig, Evinnerlig, min
Bästa Bror — för vänskap stor, for hjelp och råd —
I mina dåd — et cetera Tack skall du ha et cetera
Tack skall du ha!“ Långa böner äro icke Gud
behagliga, men en suck, det är knepet. — Så äfven med
tacksägelser. — — —–Min resa började olyckligt,
och var det äfven allt intill ändan. Yältningen *) var
ett ondt omen på hvilket jag borde ha gifvit akt och
*) Skildrad i ett kort bref, som icke meddelas.
Svea, 1882. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
