Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Wilhelm von Brauns ungdomsdagar. Några bref meddelade och inledda af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
singborg betogs jag, vid åsynen af det närliggande Danska
landet, af en så oöfvervinnelig vettgirighet, att jag, utan
att tänka på plånboken, hals öfver hufvud kastade mig
i fftrjan.
Var icke detta poetiskt? Först i Köpenhamn började
jag se på mitt värde — d. v. s. penningevärde, och si,
jag upptäckte, hur jag än vrängde mina fickor — endast
45 Rdr Riksgäld. Härmed skulle jag nu bese alla
märkvärdigheter i Copenhagen––betala Logi och
mat — och sist resa 50 mil öfver land och haf, till ett
annat Land. Sjelfva Sesemans Aritmetiska snille skulle
strandat mot dessa kinkiga uträkningar. — Men jag tror
fast på “Cesar och hans lycka“ — och min tro bedrog
mig ej — jag träffade ett par Svenskar, på köpet
Gott-länningar, gaf anvisningar på min käre Herr Fader och
fick pengar bums. Gör mig allt thetta efter. Utan att
först veta det, kom jag att bo i samma värdshus som
Fru D. — Kyparen frågte mig om jag kände henne. —
Jag svarade det jag var Offser vid hennes Regemente.
Genast sprang han ner och berättade det, och
ögonblickligen fick jag ordres att inställa mig. Ja, den lilla
Fröken var så nyfiken, att hon, ehuru “stapplande och blek
och tärd“ — mötte mig i trapporna. Du, som känner
mitt förföriska yttre, kan också föreställa dig hvilken
förtjusning jag uppväckte. — Men för att tala allvarsamt,
så blefvo de verkligen ganska glada, samt bevisade mig
under hela tiden en godhet, som från Öfverstinnans sida
var nästan moderlig. Så går det när man träffar Damer
på utländsk botten. Då är det blott Svensk och Svenska
— icke Underlöjtnant och Chefs fru. — Hade jag haft
minsta ansatts att bli enfaldig d. v. s. kär, så hade jag
nu ett förträffligt tillfälle, men jag var för kall och lilla
F. för “blek och tärd“ — ehuru jag alltid måste
beundra hennes goda vänliga savoir vivre. Hon är verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
