Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Wilhelm von Brauns ungdomsdagar. Några bref meddelade och inledda af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har jag sagt allt, och vill bara faster lofva att lefva 20
år till, nog lofvar jag att skrifva nyårsbref, hvart enda
år. Jag “hår icke rådu att missta faster, och derför
måste faster göra mig den tjensten att fortsätta lifvet,
så tråkigt det än understundom kan vara.
Hvad nu mig sjelf beträffar, goda faster, så fortsätter
äfven jag på mitt usla, tomma enstöringslif. Någon
egentlig glädje har jag aldrig känt sedan den 8 Juli
1843*), men lofvad vare Gud! jag har helsan och äfven
bröd, tvänne herrliga ting här på jorden. För närvarande
bor jag på Lidingön (V2 mil utanför Stockholm), der jag
hyrt mig ett par rum i ett hus beläget vid en förtjusande
vik af Östersjön. Jag äter sill och potatis, fläsk och
ärter, samt tager mig hvarje Onsdag och Söndag en
rysligt stor toddy. Till sällskap eger jag endast mina
böcker, men det är också ett sällskap som duger. Någon
gång, fast ganska sällan, vandrar jag till staden och
lef ver vildi. Det gör så godt. Utan att bedja derom har
jag fått fritt inträde på kongl. spektaklen och äfven detta
skänker mig emellanåt ett stort nöje. Men ensam är jag
i alla fall, ensam, ensam och detta blir i längden
outhärdligt. Jag begriper icke X, som kunde gifta sig, om
han ville, men icke gör det.
Min gamla älskade fasters ömt tillgifne
Wilhelm von Bkaun.
Tre år senare skattade Brann åt förgängelsen. Man hör ännn
i hans senhöst en återklang från »nngdomsdagarne».
*) Knsinens dödsdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
