Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefve kungen! Poem af Axel Sundberg. Med en teckning af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kung Karl uti Demotika var fången,
Den klinga fald, som främst i striden blänkt.
Det svenska lejon, tröttadt utaf sprången
På ärans fält, i dvala låg försänkt,
Och gulblå fanan hängde slak från stången,
I trasor skjuten, krut- och blodbestänkt.
Ett hjeltefolk, som modigt trotsat döden,
Betvangs af pesten och af hungersnöden.
Som kopplet kring det trötta villebrådet,
Kring Sverge fiendernas hop sig slöt.
Med sorg vi gälda fingo öfverdådet,
Som ny88 en lans med hela verlden bröt,
Och stumt och rådlöst satt det visa rådet
— För hvilket eljest ordet aldrig tröt -—,
När, som ett fjerran brus af bafvets vågor,
Från gatan hördes folkets rop och frågor.
"Fred!" skreko några. "Gif oss freden åter
Och bröd, ty snart vi knappt ha barkbröd qvar."
— "Min tredje son, som stupat, jag begråter."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
