Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefve kungen! Poem af Axel Sundberg. Med en teckning af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De höga stöflarne förbytts i hasor,
Men kring den smärta midjan ännu satt
Det goda svärd, som pröfvat krigets fasor
Och spelat moskoviten månget spratt.
En hviskning som en blixt kring mängden hviner
“Den der är en af kungens karoliner. “
Som ebb och flod de falla och de stiga
Eolkgunstens vågor, och dess jubelskrin
Ur knotet springa lika hasteliga,
Som perleskummet ur champagnevin,
Man redan glömt Pultava, Liesna, Riga
Och mins blott Narva, Clissow, Holofzin.
All sorg, allt lidande, man nödgats bära,
Förbleknat ha lör segrens glans och ära.
I denna hop, der nyss blott klagan hördes
Och som i rop sin harm och vrede tömt,
Nu blott ett svenskt, ett samfaldt hjerta rördes
Och i ett nu den onda tid man glömt.
Det var som om en hand till hatten fördes
Vid detta namn, som djupt i själn man gömt.
En stormvind likt, som brusar Öfver ljungen,
Ljöd tusenfaldigt ropet: “Lefve kungen!“
En syn af kämpen ifrån hundra strider,
Som står der, som vår storhetssagas tolk —
Och hjeltekungens skugga mäktig glider
Lifs lefvande förbi hans trogna folk.
Ett folk, som aldrig svek i onda tider,
Kan aldrig nås af splitets lömska dolk.
Det kanske svigta kan i mulna stunder,
Men kan ej svika och kan ej gå under.
Axel Sundberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
