Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pojken och skam. Halländsk folksaga, berättad af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, det var rent omöjligt, de hade inte så vulet, så
de kunde ta emot en sådan hög herreman, tyckte alla i
prestgården.
Men herremannen kom likaväl, och då fingo de la
ta emot honom, så godt de kunde.
Medan han nu satt der och snackade med presten,
så kom han likasom på en funtafärd till att fråga, om
der fans några döttrar i huset.
Jo, presten bockade sig och sade, att han hade tre
stycken.
Då ville herremannen
se dem. Och presten gick
bort och ropte på döttrarna.
När då den äldsta kom
in, så spottade herremannen
emot henne och sade:
“Tvi då!“
Och när den dernäst
kom in, så spottade han mot
henne med och sade:
“Tvi då!“
Men när den tredje och
yngsta kom in, så steg
herremannen upp och helste
vänligt på henne och frågte, om
inte hon ville höra honom till.
Nej, det hvarken ville eller kunde hon, för hvarken
hon eller någon af de andra anade, att den stackars
tras-prinsen till pojke skulle komma igen på det viset.
Då frågte herremannen, hvarför hon var så ovillig.
“Jo," sade hon, “det är sju år, sedan jag trolofvade
mig med en annan, och den väntar jag på ännu.“
Då var herremannen så enträgen och ville se
hennes trolofning8ring. Nej, den ville hon inte fram med
på något sätt eller vis. Men han bad henne så väl, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
