Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pojken och skam. Halländsk folksaga, berättad af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till slut måste hon la ändå göra honom till viljes. —
När nu herremannen fick fatt i skinnringen, så gick
han bort och öppnade sin kista och tog fram både sin
egen ring och skinnpelsen och viste så, att han var den
ärtte fastmannen.
Då blef der en glädje, som ingen kan beskrifva,
och der stäldes till bröllop i flygande fläng.
Men de, som inte blefvo glada, det var de begge
systrarna; de blefvo så afundssjuka och harmsna öfver
sin fåkunnighet, när de viste bort pojken, så de ville
inte lefva, utan gingo å stad och hängde sig.
Så köpte herremannen sig ett stort stycke jord i
sjelfva kyrkbyn och lät bygga ett öfverdådigt grant slott.
Och under det arbetet påstod, så gick han ständigt på
murarne och hvar han såg en spricka, så var han alltid
tillreds och fylde den med sexstyfrar.
Men så en dag han gick der, så kom skam
dän-gande upp till honom.
“Du får tvunget göra upp och ner på kontraktet!“
sade skam.
Nej, det mente herremannen på, att han rakt inte
ville. Det var så bra att alltid ha den der sexstyfvern
till hands.
“Ja, antingen du vill eller inte, så är det slut ändå,“
tyckte skam; “för nu fins det inte en endaste sexstyfver
mer i hela mitt rike. Men tack skall du ha i alla fulla
fall, föi nu fick jag två själar i stället för en.“
Svea, 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
