Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelm Fredrik Dalman af Marcellus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
representationsförändringen på sitt program, en konselj
som ieke längre nöjdes med att låta i denna nationens
lifsfråga initiativet och alla bemödanden för dess
genomförande ligga i riksdagens hand, utan en regering som,
drif-ven af det lifligaste intresse för den vigtiga och stora
frågans lösning i en af tidens opinion fordrad riktning, med
hela kraften af sin förmåga och med hela vigten af sitt
anseende arbetade för realiserandet af ett i dess tanke
stort och för fosterlandet välsignelsebringande mål. Äfven
nu stälde sig Dalman på regeringens sida, och med
vanligt nit och vanlig verksamhet arbetade han för
framgången af regeringens förslag. På riddarhuset, i pressen
och i den då ovanligt rikt representerade
broschyrlitera-turen uppträdde Dalman till den De Geerska
representationsförändringens försvar. Att han häraf hoppades goda
frukter och lyckliga resultat, kan så mycket mindre
be-tviflas, som han härigenom frånsade sig en af honom utan
gensägelse högt skattad rätt att deltaga i rådslagen om
landets bästa och utvecklingen af dess öden, ty, ehuru
man med hänsyn till de sträfvanden, han lagt i dagen
för den stora frågans framgång, skulle kunna hafva väntat,
att den valkrets, till hvilken han hörde, skulle varit
angelägen om att tillförsäkra den nya representationen en
af dess mest nitiske befordrare och på samma gång en
framåtsträfvande och upplyst representant, fann man dock
icke detta blifva förhållandet. Sedan den tiden kom icke
vidare Dalmans röst att höras inom representationen, och
då han en lång tid förut lemnat de organ inom pressen,
der han förut verkat, förlorade det offentliga lifvet mycket
ur sigte sin förre så nitiske förkämpe. Men alldeles
förstummad var dock% icke den gamla välkända stämman.
Det var ju en naturlig sak, att en veteran sådan som
Dalman med största nöje och gerna skulle mottagas
såsom en frivillig och sjelfständig medarbetare i den press,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
