Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Wilhelm Scholander. Minnesteckning af Claes Lundin. Med porträtt af Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kraft verka utan några småaktiga inskränkningar, och
derför står synagogan i Stockholm såsom ett intyg på
konstnärens utomordentliga förmåga och på byggherrarnes
förstånd att gifva fria händer åt konstnären.
Men när fymstnären icke fick hafva det afgörande
ordet, då drog Scholander sig tillbaka. Såsom tjensteman
torde han väl icke häller hafva uträttat så mycket som
han under för sig friare förhållanden hade önskat, men
hans arbete i öfverintendentsembetet, der han tjenstgjorde
i tretiofem år, har dock icke blifvit utan god inverkan
på byggnadskonsten i vårt land. Under dessa år var
han i aderton år intendent. I tjugufyra år förestod han
som hofintendent slottsbyggnadskontoret; i tio år var han
arkitekt vid Drottningholms slott; i tolf år
vetenskapsakademiens arkitekt.
Under femton år var han konstakademiens
skattmästare och sedermera (från 1868) den akademiens
sekreterare.
Hans tid räckte till för ofantligt mycket. En
betydande konstnär var han, när han med penseln träffande
återgaf olika tider, personer och förhållanden, vanligtvis
i samband med arkitektoniska utsigter. Det var i
vattenfärg han framstälde dessa ofta praktfulla taflor, osökt
och säkert, alltid med den raskhet som aquarellen
fordrar, men också med en styrka i färgen som ej alltid
åstadkommes inom detta slags målning. Scholanders
aqua-reller äro i allmänhet taflor af stort konstvärde, och vore
blott det material i hvilket de utförts mindre förgängligt,
skulle de till en sen efterverld bära vittne om god svensk
målarkonst i den andra hälften af det nittonde århundradet.
När han tröttnade vid penseln, tog han till pennan
och ritade upp humoristiska bilder ur verkligheten eller
sagan. Han återgaf äfven då poetiska tankar i skön
form och lemnade vackra bevis på att snillet aldrig
be-höfver leta efter lämpliga uttryck för sina idéer. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
