Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellman. Minnesteckning af H. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ändrades. 1855 återtog Snellman sitt “Litteraturblad44
och ansågs ega generalguvernörens öra, 1856 utnämdes
han till professor i “sedelära och vetenskapernas system44
(ordet filosofi fick ej nämnas ex officio) och blef föremål
för en entusiastisk hyllning af Helsingfors studenter.
Men det dröjde icke länge, innan den “officiösa“
ställningen bragte Snellman i konflikter, hvilka gjorde
mycket buller af sig, äfven i den svenska pressen.
Sär-skildt uppträdde Snellman med bittra ord mot de finnar,
som inför Sverige bekände att ofria förhållanden rådde
i Finland, och han tyckte icke om landsmän, som
emigrerade till fränderna hinsidan Ålands haf. Nu hafva
åren läkt de sår, polemiken vållat; nu kan det sägas,
att Snellman aldrig glömde sin kärlek till
barndomshemmet, hur mycket han än ansåg pligten fordra att ej
visa den.
Snellman fick kanslirådstitel 1859, insattes 1861—62
i regeringskomitéer och utnämndes 1863 till senator.
Under fem år fick han förestå finansdepartementets ena
afdelning. De svåra nödåren inträffade derunder;
Snell-mans praktiska chefsduglighet sattes på hårda prof och
han lemnade senatorsplatsen efter egen ansökan. Hans
andel i utförandet af företrädarens, Langenskölds, verk:
Finlands emancipation från Rysslands myntförhållanden,
ger honom äfven som regeringsmedlem en obestridd lager.
Adlad af kejsaren 1866, kunde Snellman på det
finska rid dårhuset deltaga i offentliga värfs behandling
äfven sedan han nedlagt pennan och afträdt från em*
betsmannabanan. Till sin bortgång var han äfven
ordförande i finska hypoteksföreningen.
“Rättigheten främst?u frågar Snellman 1873, i en
liten uppsats, offentliggjord i konstnärsgillets
tillfällig-hetsblad “Concordia". I denna uttalar han sin
förhoppning om en reaktion emot det myckna ropandet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
