- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1882 /
181

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stammarne af björkar, de sågo ut som spöken, mellan
andra mörkare, af asp och lönn, hemlighetsfulla och
spöklika äfven de i den dunkla skymning som rådde.

Bet unga paret njöt i stället af att genombäfvas af
denna hemlighetsfulla känsla af sällhet, som kom dem
att glömma allt omkring sig för lyckan af några
ögonblicks samvaro vid en tid och å ett ställe der de kunde
odeladt hängifva sig åt den sinnenas domning som
be-mägtigat sig dem, och som kom dem, att i detta
ögonblick endast egna sig uteslutande åt hvarandra. Trötta,
som de voro, af dansen, skulle de inom få minuter hafva
inslumrat i hvarandras armar, utan att generas af det
obeqväma i den sittande ställningen.

De väcktes dock dessförinnan af ett buller på något
afstånd ifrån dem. Det prasslade öfverallt i buskarna
och mellan trädstammarne ilade spökena i täta massor,
förnimbara för ögat endast som skuggor af något ofattligt.

Elsa rusade upp och stirrade mot den punkt der
synen tett sig.

“Knut, för Guds skull, kom, låt oss gå! Såg du ej
trollen ?“

Knut såg på henne, under det en rysning
genomilade honom. Äfven han hade sett synen, men kunde
ej på rimligt sätt förklara den.

“Jag märker det står inte riktigt rätt till här,“ sade
han, “och fastän jag ej trodde för en stund sen så —
kom låt oss gå!“

Han fattade den skälfvande flickans hand och båda
hastade bort från platsen.

Ett stycke längre bort betade nu i ro den farskock
som förorsakat förskräckelsen; och som sjelfva antagligen
blifvit skrämda af något för dem ofattligt.

* *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1882/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free