Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som låg Knut närmast om hjertat; ty underlig var han
till sinnes, alldeles som om han varit förhexad. Ett rykte
gick ock, att Elsa stod i förbund med trollen, och att hon
narrat Knut att svära henne sin tro. Brita trodde till
hälften på ryktet, hvad skulle hon tro, Knut hade ej
varit och helsat på sin fästmö under de sista två veckorna.
I stället gick han och dref för sig sjelf i skogen, inte
arbetade han, och hvad som värre var, han hvarken åt
eller drack som andra menniskor. Detta bekymrade mest
hans omgifning. Hans mor, kyrkovärdens gumma, bakade
potatispannkakor, hans favoriträtt, litet emellan, men han
såg knappast åt dem.
“Pojken är kollrig,“ förklarade kyrkvärden, “men
de går öfvei* bara han blir gift. De ä’ så me’ ungdomen
nu för tiden, anna’ slag va’ de förr; då va ingen så der
grilluger. Ja’ vet nog hva’ han fund’rar på, men de1 blir
inge å har ja sagt!“
Knut hade samvetsförebråelser, något ovanligt nu
för tiden, i ett fall som detta. Det gick så långt till
sist, att han drifven af ängslan och oro besökte
prest-gården och bad kyrkoherden inställa lysningen så länge.
Sedan detta var gjordt begaf han sig hem och omtalade
hvad som skett, och att han tänkte gå till Elsa och be
henne om förlåtelse, ty förr fick han ingen ro.
Mor fick dåndimpen, men reste sig tvärt och gick
sonen inpå lifvet.
“Vet du hva’, ja vet, att Brita långesen har
brustassen i ordning, bå’ silkesklänning som ho låtit göra i
stan, å skor utå silke, å handskar, å kokfru, som ä
tingad för å laga maten, å en oxe, som ä slagtad, å mat
å alla slag, som de rustas me alleredan, å de ä för
eländigt altihop — nu går du te presten, — hur ska de gå
me’ den myckna maten, å brustassen, å kokfrua, å oxen
— att du inte skäms pojke! —“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
