Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i skogen, det var med tunga steg hon nu gick
gångvägen till källan. Hvarför hon gick dit visste hon ej, hon
hade på hela vintren ej varit åt det hållet, nu kom hon
liksom af en händelse att vika af inåt hagen for att se
om någon blomma fans utslagen. Yid källan stannade
hon. Skulle hon tro sina ögon, der det lefvande vattnet
sprutat var nu blott en grop fyld af löf, visset löf från
förra året.
Hon sjönk ned på torfbänken, tårarne strömmade
henne ur ögonen, hjertat var nära att brista, så djupt
grep henne hvad hon såg. Hon hade för alltid förlorat
sin lycka, hennes älskare hade glömt henne för en annan.
Det blef hos henne visshet. Nog hade folk pratat om
att Knut funderade på den rika Brita, men det hade hon
aldrig trott, nu gjorde det henne detsamma om det var
hon eller någon annan. Stackars Elsa! — I två dagar
gret hon af förtviflan öfver Knuts trolöshet och bad Gud
skydda sitt förnuft, den tredje dagen var hon lugn. Hon
hatade honom nu lika mycket som hon förut älskat
honom. Dunkla och orediga tumlade tankarne om i hennes
hjerna. Hon ville lemna hämden åt Herren, han skulle
nog vedergälla, men när man hjertligt hatar har redan
tanken på att sjelf hämnas smugit sig in och förgiftat
själen. Ack, att han finge vedergälla de tårar hon gjutit,
de suckar hon frampressat, den ångest hvari hon sväfvat
innan hon fick visshet. Men hur, hur, hur? —
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
