Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kostade på att vara elak, äfven när ett så prägtigt
tillfälle erbjöd sig. Två stora tårar rullade ur de vackra
blå ögonen och föllo ned på Knuts hand der de brände
som eld.
“Elsa, jag kommer för att be dig om förlåtelse —
allt är slut mellan Brita och mig; jag har varit hos
presten och tagit lysen tillbaka/*
Eu stråle flammade till i Elsas ögon.
“Och nu vill du kanske än en gång svära mig tro
vid din salighet och bryta eden — liksom du nu brutit
ditt ord till Brita? —“
“Elsa, jag har aldrig velat ha Brita, det var endast
hennes rikedomar jag ville åt, men för det är jag
straffad, jag fick ingen ro förrän jag andra’ sinne. Jag håller
dig mer kär än allt verldens guld.“
“Var hon inte så rik, Brita då, som du trodde ?“
frågade Elsa med skälfvande läppar och sänkta ögon.
Frågan lät mer naiv än elak.
“Elsa, du må gerna skämma ut mig, jag har inte
bättre iörtjent, men lofva mig, att du inte förskjuter mig,
ty då skulle jag bli olycklig."
Hans röst blef ödmjukt bedjande.
Hon vågade nu se upp på honom och deras blickar
möttes.
“Är det ditt allvar ?“ frågade hon tvekande.
“Vill du, så går jag tvärt i morgon till presten och
tar ut lysning (or oss,“ svarade han för att visa att han
menade allvarligt.
“Så brådt är det inte — hvad tror du din far och
mor säger om det? Jag har inte mer nu än förut.“
“Tala inte om det, Elsa min, vi ha tillräckligt då
vi hålla af hvarandra.“
Hon rodnade lindrigt. Hon tänkte säga något men
hon teg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
