Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nå, hvarför säger du mig ingenting. Är du ledsen
på mig ännu?“
Han blef djerfvare ju längre det led. — Flickan
tycktes fatta sitt beslut.
“Jag har försökt glömma att du bröt hvad du
lof-vade,“ svarade hon. “Men tror du inte att också jag
kan ha ändrat sinne, när jag såg mig besviken ?“
“Elsa, det här du ej. Du höll mig ju kär.“
“Höll icke också du mig kär?“
“Elsa, du vill skämma ut mig, ja, jag har inte
för-tjent bättre. Men låt allt som skett nu vara glömdt när
jag ber dig.“
Han fattade hennes hand.
“Ja det må det i Guds namn vara då!“
“Ack Elsa hvad du gör mig glad!“ — Innan hon
visste ordet af hade han kysst henne.
Hon sprang upp från sätet, blossande röd.
“Inte så Knut, kom ihåg det. Om jag ock skulle
ge med mig, så har du inte hört hvad far säger än.“
“Åh, det är jag inte rädd för, vill bara du så nog
vill han. Fast gubben hemma inte vill ge mig hemmanet
nu, som lofvat var om jag tog Brita, så lår jag der väl
med tiden, kan jag tro, och då har far din ingenting emot
att du kommer att styra i huset.“
Elsa drog en suck. Knut var sig så olik tyckte hon.
“Är du säker på det bara, så går det an. Men här
kommer far, ser jag. Tala vid honom, ger han sitt
samtycke har du ock mitt. Men tills vi bli gifta lår du låss’
som vi bara vore bekanta och inte göra som du gjorde
nyss,“ tilläde hon. “Då kan det gå som förra gången.“
“Gifta, ja det ska’ inte töfva länge!“
Elsas far kom nu in. — När Knut senare på qvällen
gick hem var han glad och sjöng hela vägen. Det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
