Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det lefvande vattnet. Skizz ur allmogelifvet af John Johnson. Med 3 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ej gjort på länge, men han fick rätt; det var ej
svårt för honom den burgne hemmansonen, att bli
för-likt med sin fars soldat i ett fall som detta.
Det hade lysts i kyrkan första gången mellan
hem-manssonen Knut och soldatdottern Elsa.
Folket var idel förvåning. “Att gifta sig med en
flicka, som ingenting förde i boet och att ta tjenst som
dräng, när en kunde få sitta bonde på en halfgål, å få
en flicka som hade tre hela mantal,“ se det var något
alldeles nytt, något så ovanligt att det satte alla tungor
i rörelse och alla hufvuden i skakning. “Knut var tokig“
mente man tro på, “förhexad — nu hade hon fått det
som hon velat, hon visste nog att kyrkvärden inte kunde
lefva länge, det listiga trollet, hvad gjorde det då henne
om Knut skulle tjena ett år eller par. Det var fin
beräkning alltihop, men kyrkvärden kunde lefva henne ut,
för hva’ han ville, de kunde han ock“. Så sade en del
folk. De hade beredt sig på att få vara med på ett
ståtligt bröllop, som nu inte blef af — åhjo det kunde
nog bli af, ty Brita hade i förargelsen skänkt sitt hjerta
åt en enträgen friare, som gerna ville ha hennes stora
gärden ihop med sitt lilla. Det visste nog Brita, men
hon tog honom ändå till sist, och sen behöfde det inte
hägnas gärdesgård mellan gärdena, det var alltid en vinst.
Knut såg öfverlycklig ut der han vid Elsas sida gick
fram öfver kyrkogården, ett mål för allas blickar. Hon
åter såg alls icke lycklig ut. Hon var blek som ett lärft,
“jo jo, det var inte så roligt å inte veta sig vara
välkommen som sonhustru åt kyrkvärden. Han ville inte
se åt’na en gång, å inte kyrkvärdmor heller“, hon gjorde
ingenting som inte han gjorde. “Synda föder skamma,
och nu fick ho og skämmas för folk, för de ho villat
bort honom. De va’ för ynklit alldeles, att Knut inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
