Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till buds — då omsider “en hög embetsman“ kallade
de fjorton artisterna till sig och lofvade dem önskade
ändringar i det nya reglementet, hvarmed de försonades,
och publiken mottog naturligtvis med stormande bifall
sina återvunna älsklingar (hösten 1828). Puke hade
nu ej längre någon makt öfver de segrande
upproriske. Han måste derför afgå, och följdes af Beskow,
hvars lynne dock ej tillät honom att härda ut mer
än ett och ett halft år. Derpå gjordes försök med en
kollegial styrelse under Westerstrand. Men än värre
gingo affarerna, dock icke scenens, der Sara Strömstedt,
som emellertid år 1830 blifvit Torsslows maka, Torsslow
sjelf, Almlöf, Sevelin, Sällström, Collberg, Elise Frösslind,
Emilie Högqvist m. fl. spredo glans öfver tiljorna och
tillvunno sig outplånliga sympatier af allmänheten.
I makarne Torsslows nyredda hem var der solljus
och lycka. De voro båda lika sanna artister som ädla
menniskor. De arbetade begge, voro ärade i sin
sträf-van, njöto god lon och sågo i den växande barnaskaran
glada framtidslöften. Så kom en ny pröfning. Spelåret
1833—34 hade nyss begynt, som vanligt under tryckta
ekonomiska förhållanden. Hoppet om räddning hvilade
främst på den omistlige Torsslow. Denne lemnade den
7 september sitt sommarställe på Lidingön för att åka
till staden, men hann ej långt, innan han körde fast mot
en grindstolpe och fick sitt ena ben krossadt.
Konstnären fördes till serafimerlasarettet, der han under
spjelk-ningen, läkningen och sammanväxningen led stora plågor,
men erfor många bevis af vänners och beundrares
medkänsla och tillgifvenhet. Ännu icke fullt återstäld,
mottogs han som en triumfator på scenen, dit han inburits,
“och orden räckte knapt till för festtalarnes behof“.
I sin penningnöd beslöt teaterstyrelsen åter att
inknappa på aktörernas kaka. Desse trodde sig kunna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
