Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molok. Poem af Jakob Bonggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Bären barnen fram for guden! Edra bästa håfvor så
Molok, att sin vrede stilla, må af er till offer fU.
Himmelens och jordens herre vredgas öfver synder svåra,
öfver fädrens brott och våra, dagens och de tusenåra.
Offren barnet, medan ännu ifrån synd dess själ är ren!
De, som så sin herre tjena, blifva frälste, hvar och en.
Icke nog, att barnen sjelfva från allt ondt i verlden slippa,
fagra löftet skänker Molok, denna fasta sanningsklippa,
att, fastän i tron du svag är, full af brott och öfverdåd,
skall det offret nog dig bringa ymnigt mått af himmelsk nåd.
Du skall tryggad vid din vinstock och vid oljeträdet vara.
Molok sjelf med svärd sig väpnar, om dig hotar någon fara;
han din ovän sönderkrossar, bränner upp hans hus och stad,
hägnar dig, till dess du somnar uti döden, lugn och glad. “
Uti rörelse och tårar hopen lyss till högtidsljuden.
Mödrar unga, mödrar gamla bära barnen fram till guden,
och vid larm af skrik och lurar, ljudande kring berg och sjö,
se de, hur i Moloks armar deras små i lågor dö.
Smärta och fanatisk tjusning nu en våldsam tvekamp kämpa,
tills den ena af dem hunnit att den andras ifver dämpa.
Mången mor med tårar träder barnlös i sitt tält i qväll,
mången mor bland dina stammar, du, mitt folk, mitt Israel!
Öfver Kanaan faller natten. Der sin kulle Sion hvälfver
tjuter vinden, och på palmen kronan, som i smärta, skälfver.
Upp till Moloks offeraltar skaror utaf ulfvar dra. —
Säg ock snart i andens rike varde ljus! o Jehovah!
Jakob Bong gr en.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
