Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - Olof Ulrik Torsslow - Molok. Poem af Jakob Bonggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tation af kungl. teaterns medlemmar m. fl., som till
honom öfverlemnade en storartad minnesgåfva, en med
inskrift försedd silfverkanna, fyld med tio tusen kronor i guld.
Det bar nu utför i den stora branten, fyld med
hädan vandrandes spår, och hufvudet vardt allt tyngre,
hjertats slag allt mattare, den kroppsliga hyddan mer
och mer bräcklig, fastän ömt vårdad af dottern Helfrid
(fru Kinmansson) och den rikt utrustade, tillgifne sonen
Harald — sångare vid kungl. teatern och agrée af
konstakademien — hvilken delade den gamles hem. Ocli den
1 september var vandringen här nere all. En i tiden
eldig själ, en konstnär som fa, en karaktersfast man hade
gått hädan. Den svenske Roscius hade fort till slut sin
en tid glänsande roll på jorden. Plaudite!
Axel Krook.
Molok.
Mal/Iden lågar under stoden. Festligt prydda prester
svinga
deromkring med skrik och buller. Knifvar skramla,
harpor klinga.
Döfvande cymbalen ljuder, våldsamt är basunens dån,
och i skaror kommer folket spejande långt bortifrån.
Söt och smilande är blicken hos det höga presterskapet,
när bland hoparne han irrar. Rök och lågor fram ur gapet
spruta redan uppå guden, hvilken, efter gammal sed,
fruktansvärd har blifvit, se’n han slukat litet eld och ved.
Hör, nr presteringen sången monoton och sträf sig höjer!
Ned i stoftet hvarje lekman hufvud och lekamen böjer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
