Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gluntarnes skald af Karl Warburg. Med porträtt af Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
justitiestatsminister, ingick Wennerberg i "statsrådet"
såsom kultusininister, helt visst efter Karl XV:s egen,
personliga önskan, men icke utan öfverraskning för den
stora allmänheten. Så hade då "Magisterns" ord i den
första gluntsången gått i fullbordan:
«Men hvad säkerhet ges, att vi ej bli förmögna män till slut
Och så statsråd på köpett Slikt har händt rätt mången gång förut!«
Denna minister, (1870—75) den mest ofrälse
konselj, som någonsin statt vid styret i Sverige, och som
kallades efter fyra sina mest framstående medlemmar,
Bergström, Wennerberg, Berg och Bredberg,
"bergsmi-nistéren", hade företrädesvis en byråkratisk prägel.
Wennerberg spelade här ingen underordnad roll, och
han höll sig icke inom sitt område allenast; det
"storpolitiska" draget med den urtima riksdagen 1871,
hvarmed Karl XV i hast ville genomdrifva försvarsreformen,
torde i "Gluntarnes skald" haft en af de mest ifrige
upphofsmännen. För sitt departement intresserade
Wennerberg sig mycket, särskildt i frågor rörande
läroverken. Inom riksdagen hade han — egendomligt nog,
då man betänker ministérens politiska ställning i dess
helhet såsom en "stark" högerministér — sina argaste
motståndare inom första kammaren (bl. a. C. P.
Berg-stedt, "Samtidens" utgifvare), under det att han
tvärtom var i andra kammaren af landtmannapartiet mycket
väl sedd, något som också märktes på de frikostiga
anslag, som beviljades på hans föredragning. I riksdagen
visade Wennerberg sig snart såsom en utmärkt talare.
Såsom ecklesiastikminister &var Wennerberg,
egendomligt nog, alls icke populär i sin gamla favoritstad,
Upsala. Universitetets lärarekår hade varit van att se
någon af professorerne öfvertaga denna portfölj, och så
hade den förre Skaralektorn skyndat dit i stället. Icke
gick han heller alla universitetets önskningar till mötes,
utan var sparsam med sina gracer för att lä igenom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
