Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abderaman. Poem af Börje Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanske är det, att han kommit till en svårläst sida blott,
Att han grubblar nu deröfver, ej dess mening han förstått;
Der vid boken stum han vakar, hvarfor darrar dock hans
hand,
Hvarfor glöda så hans ögon, hvarfor kinderna i brand?
Intet var, som honom störde i den långa nattens fred, —
Ej ett ord, en suck ej heller, endast tiden led och led;
Ingen fans, som spörja kunde, hvad det var han tänkte på,
Ingen fans, som honom sporde: sången spörjer det ändå.
Abderaman, sorgbetyngde, tänker du på flydda dar,
Då din kind bar ständig rodnad, då din blick var
ständigt klar,
Ingen sorg ännu dig mötte, ingen börda var dig tung,
Då ett annat lif du lefde, då du var bland unga ung?
Mins du, hur dig lifvet syntes vara som en fager dikt,
Hur du gick din verld till möte fyld af mod och tillförsigt?
För allt skönt på vida jorden glödde du så ung och varm,
Ett allena än dig feltes: hvila vid en älskad barm.
Mins du alla vårens drömmar, mins du än det kära namn?
Sluter du dig än i tanken in uti den unga famn,
Der du för din kärlek ville få belöningen till slut,
Från din längtans långa dagar få i sällhet andas ut?
Mins du, hur så visst du trodde, att all lycka mot dig log,
Mins du ock, hur för beständigt hvarje kär förhoppning
dog?
Har den dagen nu ånyo du i minnet genomgått,
Kännes tungt det, unga hjerta, vara ensamt och torsmådt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
