Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier af Mathilda Roos. Med 3:ne teckn. af V. Andrén - Idealismen. Poem af Jakob Bonggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du lille parfvel, åsynen af dig har gifvit mig
åtskilligt att tänka på. Jag undrar mycket hvad det är
för krafter, som halfslumra i din lilla energiska själ.
Och hur skall du väl komma att använda dessa krafter?
Är det lyckans gudinna du en gång så der ifrigt och
hänsynslöst skall jaga efter, obekymrad om att smutsen
stänker omkring dig och att menniskorna skratta åt dig
eller beklaga dig? Eller är det en oupphinnelig
skönhet, en dimmig drömbild, som en gång skall locka dig
och draga dig ut på en oändlig irrfärd? Eller skall du
en gång, sträfvande efter ett ädlare mål än skönhet och
njutning, då ega lika mycket mod och uthållighet, som
den öfvergifne lille gossen hade?
Idealismen.
. . . den poesi, hvtlken slår klassiska
mantelveck om sin inneliållstomket.
Viktor Rydberg.
^jjj^ör länge se’n har solen flytt. Ej aftonrodnad ens
är qvar.
På nattens himmel månen går, så blek, så kall, så dystert
klar.
Hvar buske, hvarje ört stod nyss i solens skimmer stark
och fri;
som skuggor nu de flyta hop i underbart fantasteri.
Svea, 1888. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
