Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idealismen. Poem af Jakob Bonggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sömn har natten lullat in den välljudsrika fogelkör;
men grodan qväker sorgesång för älskogskranka gamla
mör.
I detta klagans vattensorl, i denna ledsnadens musik
hörs idealets himmelsröst: en formlös, ofruktbar mystik.
Hur månen efterbildar der den sköna solen — skenet blott!
Att värma någon enda själ har aldrig fallit på hans lott!
Då solen all ting gladde, allt till jublande beundran tvang,
går du der, sorgligt blek och stolt, och bildar köld och
efterklang.
En idealfantast du är, du dystra grubblare i sky!
Men vänta, du! Då morgon gryr, de ideala skuggor fly
och grodan tystnar i sin sump. Af solen du fördunklad står,
och lärkan åter, väckt ur sömn, de hjerteglada drillar slår.
Och all naturen än en gång står fram i dagens klara ljus.
Än solens gud sin harpa slår, med öfvermakt af hafvets
brus.
Ej flyter skuggrikt allt i ett: en bild af natten, svart
och hel;
så tydlig ser sig, for sig sjelf, i ljuset hvar den minsta del.
J. Bonggren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
