Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horr de kom se, ad hin släboen ente le o höra tordönan. Skämtsägen från Skåne på Norra Åsbo härads bygdemål, upptecknad af Eva Wigström (Ave). Med 2:ne teckningar af Jenny Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla pompa, en vell si, o ain sodden tingest hade
slä-boen allri for i sitt lif sait.
“Hva kan de ägged kosta, som skeckligast ?“ frangte
han o glodde snault pau pompan.
“Attan daler,“ dro säljaren te.
“Attan daler, de va däkers! Hva kan de do va
for ed ägg?“
“Ed märaägg, kan
mannen väll sai,“ sir do ditta
trägaursmästarebästed.
“Moss tro de! A ja so,“
grongar mannen, for ditta va
ju noed for hanom. Blar
ägged for säjstan daler, så
konne ja sajtens ha löst ad
göra köb ?
“La’ed gau, ätte de e de
sista, men de e raint for
skeckelit köb,“ paustaur
stÖg-gen, o so tjorde han i
släboen ain long ravalja om V
horr många föl därr konne
blai i ait soddent ägg, o de gek i släboen som smör o
brö i skräddare.
Na, en kan tro släboen kom hem gla som ain
speleman, for ätte dinne da skolle här blai föl i gauren
so därr skolle padra au dom, sa han. Moran* fe pau
stongen raia te kackelonsbänken, for därr skolle mannen
säl legga o rua ud ditta hästaägged, kan veda.
Kven-gan hade liaväl sina aina tonker om dittahärna nya viscd
o fau föl pau, o hon leed enti rektit bra pau mannens
ruane.
Men han kröb nör i raien, to ägged te se o blai
leggane so snält som den raraste leggehöna, da ätte da.
Svea, 188.1. ">
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
