- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
147

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Netta räsonnerade med sig sjelf och sade sig allt
detta, ty det fans en grund af sundt förstånd och
praktiskhet hos henne, men ändå kom romantiken stundom
fram och det i högre grad nu, sedan den nye
arren-datorn Adolf Oxelroth flyttat till granngården. Han
såg så ståtlig ut med sitt mörklockiga hår, friska röda
kinder och kraftfulla växt. Nettas ögon följde honom
med förtjusning, när han kom för att tala med
brukspatronen, hennes husbonde, eller när han till någon
söndagsmiddag blef bjuden med en mängd andra gäster.
Och äfven han hade märkt Netta. Hon var icke heller
så svår att upptäcka. Med sitt högljudda skratt drog
hon ofta allas blickar på sig, då hon gick af och an
bland gästerna, egnande sin uppmärksamhet åt
serveringen; men ofta blandade hon sig äfven i samtalet
med den frihet, som i gamla tider tillstaddes gycklaren,
och besvarade icke sällan ett vågad t skämt från någon
manlig gäst med sådana ord, hvilka i intet afseende
gåfvo efter för hans. Netta betraktade likväl sig sjelf
som en blomma, gömd i en enslig dal, och dertill var
romantiken ensam skulden — denna romantik, som
bodde inom henne och tärde på hennes hjerta, liksom
masken fräter på nötens kärna, medan skalet ännu
för-blifver helt och utseendet friskt.

Medan hon så stod der vid spisen och syltade
under den heta sommardagen, uppfångade hennes Öra
ljudet af hästtraf. Hvilken lycka att syltet nu var färdigt
och att hon fick hälla upp det i en skål och sakta skaka
det! Hästtrafvet vardt allt starkare, och snart såg hon
ryttaren, som icke var någon annan än Oxelroth. Hvad
hennes stackars hjerta började slå hastigt, ja riktigt i
galopp! Hon var ensam hemma, herrskapet var
bortrest, tjensteflickorna stodo och ströko nere i flygeln och
inspektören var utåt egorna. Netta slätade sitt hår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free