- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1883 /
148

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med handen och trädde med sitt behagligaste leende
Oxelroth till mötes.

“Hvar är inspektören?“ frågade han, efter att hafva
sprungit af hästen och helsat.

“Jag vet icke, jag tror, att han är nere vid ladan

— de köra hö i dag,“ — svarade hon.

“Jag skulle säga till om, att elden gått ut på
moss-odlingen,“ fortsatte han, “och att folk genast bör
skickas dit.“

“Bevare oss väl!“ ropade Net.ta, “jag skall
ögonblickligen skicka Lotta för att tillsäga inspektören. —
Men ni är så varm och trött — sitt ned, jag ber, och
låt mig bjuda på litet förfriskning.“

Han slog sig ned på den svala verandan, och Netta
skyndade först till flygeln för att gifva Lotta tillsägelse
och sedan att skaffa fram allt hvad huset förmådde, och
det var ej litet i svalkande och stärkande drycker.
Sedan hon i hast ordnat sin drägt, satte hon sig hos
honom med ett broderi i handen, fylde flitigt i hans
glas och språkade otvunget med honom. Det var en
behaglig stund för dem båda, och detta “mellan fyra
ögon“ förlängdes, tills det var nära nog afton.

Då han red bort, sade hon till sig sjelf: “Han
älskar mig! O, han älskar mig!“ Hon tryckte i salig
berusning båda händerna mot hjertat.

Och han tänkte, der han satt på sin raske häst:
“Jag tror, hon är alldeles pin i mig, den gamla tokan

— Hm! — jag undrar, hvad brukspatronen skulle ge
henne, om jag friade till henne. Om jag kunde
för-sigtigt höra mig för? Det torde löna mödan att ta henne.“

Han hörde sig för. Brukspatronen gaf
förhoppningar om någon hemgift åt Netta. Må hända hade han
tröttnat vid henne och önskade få henne ersatt af någon
annan. Må hända ville han också försäkra henne om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1883/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free