Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väntan. Berättelse af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett hem och en man till lön för femtonårig trogen och
nitisk tjenst. Allt nog, herr Oxelroth trodde det löna
mödan. Han friade och fick ja.
Nu följde en tid af oblandad lycka för Netta. Hon
var fästmö och älskade af hela sitt hjerta den reslige
mörklockige mannen. Hon fick en vacker utstyrsel af
sin matmor, och hennes flitiga händer voro ifrigare än
någonsin sysselsatta med att sy och brodera duktyg och
gardiner, handdukar och allt det öfriga, som skulle
pryda eller gagna i hennes eget hem. Huru många
drömmar om sällhet, som insömmades i hvarje sak —
huru många förhoppningar, som blomstrade bland de
rosenknoppar, som hennes händer strödde ut på
förmaks-gardinernas hvita tyll — huru många kärleksfulla
tankar, som förenade hennes namn med hans, det täljer ingen.
Sjelfva hennes sätt undergick äfven en förändring.
Hon vardt tystare och skrattade icke mera så högljud t.
Det vardt något stilla, nära nog behagfullt i hennes
väsen. De små grå ögonen lyste af förnöjelse och öfver
munnen låg ett blidt leende. Hon såg yngre ut, och
då man som förr ville fritt skämta med henne någon
gång, kunde hon rodna och draga sig undan.
“Hon är som vore hon en ung flicka igen,“ sade
brukspatronen leende. Och hans fru förklarade, att hon
lärt sig att värdera Netta långt högre, just som hon var
färdig att mista henne, men undrade tillika, om herr
Oxelroth riktigt förstode, hvilken duglig hustru han
finge. Han syntes väl för andra vara en något kall
fästman, men den lyckliga Netta gjorde inga sådana
upptäckter. Han kom till henne på lediga stunder. Då
han åt middag med herrskapet, trampade han henne på
tårna under bordet till ett tecken af hemligt förstånd,
och ehuru Netta hade liktornar, som smärtsamt berördes
af denna qvasi-smekning, såg hon ändock glad ut, ty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
