Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin bror Per och kusinen Sten, omfamnat och klappat
dem som en slagbjörn och kramat deras litterata händer
i sina väldiga näfvar som i ett skrufstäd — så att
magistern rent af skrek: “aj! aj! din grobian“ — så
slog man sig ner igen; och nu kom kaffebrickan in med
islagna rykande koppar och hembakadt julbröd, färska
bullar, kringlor och pepparkakor af den förträffliga sort
som man endast får i prestgårdar på landet och allra
bäst hos moster Maja.
Det var ingen mer och ingen mindre än jungfru
Lisa sjelf, den gamla trotjenarinnan från prostens
läraretid i Karlstad och numera hans hushållerska i
prest-gården — som bar in brickan. Hennes hederstitel på
prestgården var “jumfrua“, som hon der af både herrskap
och tjenare benämndes till skillnad från de öfriga
tje-narinnorna, som endast kallades pigor. Lisa hade varit
i prostens tjenst troget i tjugufem år, hon kände hans
nu uppväxta systersöner sedan de som små skolpojkar
bodde hos sin morbror, då “collega“ i Karlstad, och
mången torsdag hade de af henne fatt en extra bit
pannkaka i köket. Att helsningen blef hjertlig å ömse
sidor är naturligt.
“Kringlera kommer alldeles förske ur o iigen,“
anmärkte Lisa på sin gamla välkända vermlandsdialekt,
“dä ä samme sort, som herrera töckte så möcke om,
när ni va små; å nu kan herrera doppe så möcke di
vill, utan te å fråge, hur månge di får ta, — eller
hur frua?“
“Jo, jo, nu får di doppa, å dä ska’ di göra, så att
Lisa blir nöjd,“ bekräftade moster Maja leende; “se så,
drick nu, gossar, medan kaffet är varmt.“
Den sista uppmaningen var öfverflödig, ty “gossarne“
hade redan gripit sig an.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
