Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I prestgården. En julbild af N. P. Ödman. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén - 1. Qvällen före julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar, med hvilka de frågade och meddelade hvarandra
allt möjligt — så, som det ju brukar ske, när kära
anförvandter, efter ett års skiljsmessa träffas igen på
slägtmöte, det må nu vara vid den ljusa strålande
midsommartiden eller den mörka och dock ännu mera
strålande jultiden. Ja, jultiden, då strålar ljuset in så varmt
i alla hjertan, som äro öppna derför, då kommer det
öfver oss så rikt och välsignande från alla håll, från
tända julgranar och blida ögon och mest af allt från
den ljusaste stjerna, som någonsin brutit sig fram genom
nattens mörker, den stjerna som lyste och ännu lyser
för “vise män“. Ack, julen är en skön tid, högtiden
af högtider.
Så tyckte utan tvifvel äfven moster Maja. Det
kunde man icke blott se på henne sjelf, der hon nu,
med det mildaste leende på sitt fårade anlete och
strålande som den blida julglädjen sjelf, satt med sonens
hand i sin, ömsom frågande och svarande; det kunde
man äfven se på de förberedande anordningarne för
helgen rundtomkring i rummet, de snöhvita nystrukna
gardinerna med hängande guirlander af lingonris, det
nyskurade golfvet, de omsorgsfullt fejade
kakelugnsluckorna och dörrplåtarne och äfven messingsbeslagen
der borta på den gamla bukiga byrån mellan fönstren,
den hvita duken ofvanpå denna och de skimrande
me-tallstakame med de präktiga grenljusen i, som moster
Maja sjelf stöpt till julen.
Endast några minuter hade samtalet fortgått, då
dörren Öppnades och en starkt bygd ung man inträdde.
Det var en annan systerson till prosten, Olof eller, som
folket kallade honom “spektorn“, emedan han skötte
prestgårdens jord åt, prosten. Han hade tidigt lemnat
skolan och egnat sig åt landtbruk och hade nu sedan
några år sitt hem på prestgården. Sedan han rusat på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
