Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Kronberg af Karl Warburg. Med porträtt af Kronberg samt afbildningar af hans taflor: Sommaren, Hösten och Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lynne, visa sig beslägtad t. ex. med historikern och
arkeologen, med tänkaren och den psykologiske
romanförfattaren eller med skalden. I första fallet tager
kärleken till den historiska enskildheten öfverhand,
konstnären ledes af sitt historiska intresse till att fördjupa
sig i en anekdot, som han med arkeologisk
noggrannhet för detaljen fäster på duken. Ditåt ligger icke
direkte Julius Kronbergs håg, ehuru han, såsom elev af
Boklund och elev af Miinchen-skolan tvifvelsutan har
mycket sinne för den historiska enskildheten, isynnerhet
om den erbjuder tillfällen till fargverkan, något hvarom
ock detaljer i “Kleopatra“ vittna. — I andra fallet väljer
målaren ett ämne ur historien eller nutidslifvet, hvilket
lemnar honom tillfälle till en djupgående
själskarakteri-stik, som oftast blir tafians innehåll, härvidlag allvarligt,
nästan tragiskt. Tcke heller detta är Kronbergs domän.
— Men — i tredje fallet — om målaren har uti sig
ett stycke af en poet, då är det fantasirikedomen som
släppes lös. Konstnären “diktar“ på duken, han
använder hvad han sett i naturen såsom material till de bilder
han skapar, när hans fantasi fått herravälde Öfver
pän-seln. Ena gången gäller det t. ex. en stor “hymn“, i
hvilken vårens intåg besjunges uti präktiga farger, andra
gången ett litet skämtqväde om hur amorinen siktar
ner mot menniskorna, tredje gången en fin lyrisk dikt
om den vaknande kärleken hos skön ungmön. Af detta
slag är Kronbergs konst. Och livad är det han
företrädesvis besjunger? Det är lifvets glädje, lefnadsfröjden,
den njutning som trots allt beskäres oss i
“jämmerdalen". I skildringen häraf äger han sin styrka och
med en ovanlig fyndighet förstår han att variera
uttrycken. När han deremot skall teckna lifvets sorg eller
såsom i “Kleopatra“ lifsledan, så befinner han sig på
ett mera främmande område. Kleopatra i slupen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
