Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Kronberg af Karl Warburg. Med porträtt af Kronberg samt afbildningar af hans taflor: Sommaren, Hösten och Kleopatra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvdnos, njutande lifvets fröjder, hade varit ett vida
mera kronbergskt ämne än den Kleopatra, som griper
efter ormarne.
I samband med Kronbergs benägenhet för att
skildra lifsglädjen står otvifvelaktigt hans kärlek till yppiga
färger.
Brinckmann har en gång i ett tyskt distikon yttrat
följande liknelse:
»Glädjen är lifvets färg — men allvaret det är dess teckning,
B&da skapa en bild af en förtrollande konst.«
Dessa bildlikt menade ord öfverflytta vi här
bok-stafligen. Glädjen är lifvets färg, och å andra sidan —
färgen uttrycker bäst lifvets glädje. Kronberg älskar
också de varma, starka kulörerna. De torde till och
med finnas som anse, att han allt för mycket väljer
starka färger. Man vet ju,’ att vissa riktningar inom
den nyare konsten hälst vilja dämpa färgerna så mycket
som möjligt, för att återgifva dem i matt, askgrå eller
grönaktig ton. Häri kan ofta en stor koloristisk talang
röja sig, och med “grått i grått“ kunna lyckade resultat
vinnas. Men om Kronberg gäller hvad den utmärkte, i
kriget stupade franske konstnären Henri Regnault skrifvit:
“Skalderna kunna älska vintern och qvällarne vid
härden, men vi målare, vi afsky allt, som icke är ljuset,
det sköna ljuset, den sköna solen, den sköna färgen
–- — Ilat till det grå är mitt fältrop!“
Än vidare är Kronbergs konstnärskap af en mer
än vanligt dekorativ natur. Han har mindre, än fallet i
allmänhet är, förgätit, hvad som är taflans egentliga
ändamål: att pryda en vägg. Liksom de gamle
mä-starne målar han också helst med direkte hänsyn till
en viss plats, som taflan helt och hållet skall fylla, och
han finner icke minst nöje i, när denna — såsom fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
