Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycklig hon! Berättelse af Lea. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonljuset föll rikt öfver trädens kronor och
sparsamt på hällarne der under med deras skiftande,
daggfriska mossa, och i gräset blänkte ännu der och hvar
en sen gullvifva likt en tappad perla. Men öfver
backsluttningar och vägkanter bredde sig ett rikt stjerntäcke
af de förbisedda maskrosorna, dem ingen bryter för
deras skönhets skull, ingen gömmer som ett minne. Dock
älskas de af kojornas barn, der dessa sitta med
knubbiga, bara fotter och hvit lugg midt ibland dem, bildande
af deras stjelkar långa kedjor och kastande på hvarandra
under lek och ras de afbrutna bjertgula blommorna.
Vidt kring nejden rådde stillhet, afbruten i skogen
endast af småfoglars vexelqvitter och i luften af någon
lärkas jubel. Annars söndagsfrid öfverallt, på väg och
stig, kring strand och äng.
Då dallrade genom rymden en full ton, så åter en
och slutligen en tredje, hvarefter de sammansmälte till
klingande ackord: klockornas ringning till gudstjenst i
den lilla landtkyrkan längst inne i viken. Årets
natt-vardsungdom firade i dag sin stora högtid. Koret stod
klädt med grönt, altarrunden med blommor och gången
var beströdd med finhackadt granris, hvaröfver
kyrk-betjeningen smög sig på tå i högtidsmin och högtidsdrägt.
Kyrkan var till trängsel fyld af andäktiga åhörare
och dock stodo hennes dörrar på vid gafvel som om der
väntats fler. “Kommer till mig I alle som arbeten och
ären betungade; jag vill vederqvicka eder.“ De tycktes
ha kommit alla, och bredvid dem sågos de unga, som
ännu ingen börda burit och af hvilka hittills fordrats så
litet, men som från i dag skulle börja ett
ansvarighets-lif, om hvars vidrigheter de visste litet eller intet, men
af hvars fröjder de hoppades dess mera.
Lyckliga ovetenhet, som endast anar till framtiden
genom hvad som rör sig inom det egna, lätta bröstet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
