Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycklig hon! Berättelse af Lea. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej tillhörde allmogens barn. Ett par konvaljer, instuckna
i e«tt svart sammetsband som sammanhöll öfver hjessan
det tunga håret var hennes enda prydnad.
Blicken ur de djupa mörkgrå ögonen var riktad
uppåt och läppame rördes då och då sakta, utan dock
att något hörbart ord gick öfver dem.
Hvad tänkte hon på, hvad var det hon hviskade
om, det ensamma barnet i skogens frid?
Hon tänkte på
sin flydda barndom,
hur tung den varit,
alltsedan hennes egen
mor dog; på sin far,
hvars känsla för henne
också dött från den
stund han gaf henne
en annan mor; på
benämningen “styfmors-blomman“, som hon
trodde att man
tilldelat henne endast
för hennes oansenliga
yttres skull, och
slutligen återvände
hennes tankar ännu en
gång till styfmodern.
Knappast något
vänligt ord från henne
hade hon att minnas;
många hårda och bittra, till och med månget slag, som
svidit djupare i barnasjälen än i det klena hullet —
och så till sist att hon i dag måst gå ensam i kyrkan,
i dag, då den allra fattigaste dock hade ett hjerta att
sluta sig till, en hand som återförde honom till hemmet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
