Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycklig hon! Berättelse af Lea. Med en teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur hon nu längtade efter dem alla der hemma!
Hur hennes första åtgärd skulle bli att inför
styfmo-dern ödmjukt erkänna sin skuld och att bibehålla sin
Ödmjukhet äfven 0111 hon möttes med köld och misstro;
hur hon skulle vårda sig om fadern, icke endast for att
återvinna hans kärlek, utån emedan hon visste det vara
rätt, och, hur hon slutligen skulle ställa hela sin
ungdomliga kraft till husets och syskonens tjenst, lika godt
om det blefve påaktadt eller icke! Ah, hon måste skynda,
hon ville icke låta en enda stund gå förbi obegagnad.
Och med lätta steg ilade hon ned till
stranden, der hennes lilla båt, i hvilken hon sjelf rott sig
till kyrkan, låg bunden. Hon löste den och hoppade
i, snabb som en fogel. Psalmboken lade hon i loren
och der ofvanpå den hvita slöja hon enligt ortens sed
haft kastad öfver hufvudet före kom munionen, och så med
raska årtag mot hemmet, det 1111 så ifrigt efterlängtade!
Det fans ju ändock der inom — der på tänkte hon
nu med dubbel glädje — någon som hon alltid älskat
och som innerligt älskat henne tillbaka: den minsta lilla
systern, ljuslockig, liflig och — o, så vacker! Säkert
skulle hrn komma springande henne till mötes, kanske
ända ned till landstigningsplatsen . .. och vid denna tanke
log den lilla styfmorsblomman. Vägen som barnet skulle
tillryggalägga stod så lifligt för henne: till venster
björkdungen med de hvita stammarne som ett lätt
pelargal-leri, och till höger den mörka, allvarliga tallskogen;
den bristfälliga grinden på nötta hakar, oftast vidöppen;
lilla stättan bredvid, på hvars murkna pinnar barnet så
ofta hoppat i munter lek; dunklet inne i snåren vid
sidan om vägen, och det blanka, vackra mjölonriset, som
så mycket liknade myrten och som bredde sig så rikt
uppåt höjningen, och så allra längst bort — detta hörde
icke till vägen men kunde ses derifrån — en smal glän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
