- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1884 /
78

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - «Röslein«. Berättelse af Mathilda Koos. Med 2:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och skönhet... inuti tomt, härjadt... lifvets källa
uttorkad ..

Hon greps nu af den fixa idén att hon skulle dö,
när den sista rosen i trädgården vissnade. Men hon
hann icke att lefva så länge. En eftermiddag, då hon
sofvit ovanligt länge, vaknade hon hastigt upp och bad
med denna underliga ifver, som döende pläga inlägga i
deras sista förvirrade önskningar, om litet hafregröt,
sådan hon brukade äta till aftonvard då hon var yngre.
Hon fick sin önskan uppfyld, men sedan hon ätit ett
par skedar, sköt hon tallriken ifrån sig. Derefter lät
hon sätta sig upp i bädden, för att bli kammad och
tvättad. Men då sköterskan höll på att fläta ihop
hennes hår, märkte hon att hufvudet sjönk ned mot bröstet,
och då hon såg närmare efter, var Greta död. Hon
hade dött utan en suck, en rörelse, liksom fans der
icke mera någon lifskraft att andas bort. —

Den dagen Greta låg i sin kista hade hennes
an-sigte fatt en underlig pregel af ålderdom, af någonting
vissnadt och förtärdt. Hon såg ut som en gammal
qvinna, och kring hennes läppar var ristadt ett
outplånligt drag af bitterhet. Det var som om döden
af-slöjat den sanning lifvet så länge dolt; det var som om
hennes lifs stora sorg nu brutit fram och stelnande lagt
sig öfver det döda ansigtet.

Hennes far och farbror sörjde henne djupt, men i
ålderdomens slapphet gled smärtan snart bort, och lilla
Greta blef icke annat än ett ljust och vänligt minne.

På hennes graf står en hvit rosenbuske, och då de
begge gamla, som öfverlefde henne flere år, talade om
det förflutna, kallade de henne alltid “Röslein“.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1884/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free