Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappa och mamma. Utkast af Georg Nordensvan. Med 3:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ändå blef det bra litet sagdt. Signe såg ut
genom fönstret öfver de tusen skorstenarna med deras
tegelpannor, öfver fönsterrader och kyrktorn och
boulevardens träd. Och Sten såg sig omkring i rummet, och
såg afskedsbuketten hänga bredvid spegeln med hans
textade ord och bilden af två händer, som tryckte hvarann.
“Signe," sade han till slut. “Du skulle ju ha så
mycket att tala om, när vi råkades ?“
Signe stod vid det öppna fönstret, smekande sina
blommor.
“Jag kan aldrig säga, hvad jag tänker,“ svarade
hon efter en minut. “Jag är så dum, jag kan aldrig
säga rent ut, hvad jag vill.“
“Har Signe då alls ingenting att tala om?“
Han kom bakom henne, han kunde knapt tala.
“Jag vet inte!“ hviskade hon.
Han tog henne sakta om lifvet. “Vet du inte
heller, hvarför jag har kommit hit?“
Han rörde lätt hennes kind med sina läppar. “Lilla
Signe!“ sade han sakta.
Då böjde hon ned sitt hufvud och lutade det
mot hans bröst. Han vågade ej röra sig. “Lilla älskade
Signe!“ hviskade han slutligen.
Hon slog upp sina tårfylda ögon, och nu kysste
han henne.
“Det var det, jag hade att tala om,“ var det första
hon sade, leende genom tårarne.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
