- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1884 /
92

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappa och mamma. Utkast af Georg Nordensvan. Med 3:ne teckningar af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord: “tack för godt kamratskap", och tecknat två
förenado händer, som nu blifvit ryckta ifrån hvarann.

Nu var Signe borta. Sten började småningom att
fatta, hvad som först synts honom så obegripligt.

Det hade gått många mörka, kalla dagar, han visste
ej, hur många, han visste blott, att allt var mörkt
omkring honom, att jorden mist sin fägring och att det lif,
som återstod för honom, ej var värdt att lefva.

Då bultade någon på atelierdörren. Sten satt som
vanligt i soffhörnet utan att göra något. Han gick
och öppnade.

Mamma stod i dörren, mamma, sjelf.

Och för första och enda gången föllo de i hvar
andras armar och gräto båda, utan att någondera kunde
säga ett ord.

“Mamma, är det verkligen du?“ yttrade Sten till slut.

“Ja ... ja“ — hon strök sig med sin vanliga rörelse
utefter näsan och sade: “Ja, det kan du väl begripa,
att... inte duger det här inte.“

Från Signes graf följdes de båda åt arm i arm,
som de mången gång under forna tider vändt hem om
aftnarna.

Det föll sig helt naturligt, att hon flyttade in i
rummet innanför ateliern, som en manlig gammal
kamrat skulle gjort. Sten bodde ute i ateliern. Ingen
förundrade sig deröfver, pappa kände man, och mamma var
en riktig hederspojke.

De lefde som de lefvat hemma i Stockholm, fast
allt nu var så olika. Lugnt och stillsamt men ej så
gladt som torr gick mamma och pysslade i ateliern
eller satt om aftnarna med de slitna armbågarna på
bordet och luggen ned till de klara trogna ögonen.

Då talade hon gerna om henne, som var borta, om
allt det, som nu var intet annat än en vacker saga, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1884/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free