Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pappa och mamma. Utkast af Georg Nordensvan. Med 3:ne teckningar af V. Andrén - Trenne dikter af Saima H. - 1. I storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstod han, att om icke sorgen fans, så funnes heller
ingen lycka, och då lade sig mammas hand på hans
axel som ofta förr, och han hörde hennes uppmuntrande:
“Mod, pappa, hvad gör det, om det är kort, bara —
bara det är?“
Då kände Sten, att fast hans sår aldrig skulle läkas,
och fastän solstrålen gått dit, der hon var hemma, så
hade den ändå lemnat honom nog för hans lif.
Och han rätade upp sig och gick till sitt arbete.
Och i den ateliern blef aldrig mörkt och kallt, —
minnet lyste der och trogen, oegennyttig vänskap värmde.
Paris t5 maj 1883.
la fram, du mitt hvita segel
Öfver ändlöst, skummande haf,
Der hvar stormil andas fara,
Der hvar bölja gömmer en graf!
Backa ej, när ett berg du möter
Af smaragdgrönt, skimrande glas;
Höj dig stolt deröfver, och trotsa
Elementernas vilda ras!
Trenne dikter
af Saima H.
i. I storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
