Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trenne dikter af Saima H. - 1. I storm - 2. Lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är lif, när skummet stänker
Som en snö mot mast och topp;
Det är lust, när bogen frustar,
När han kör emot vågen opp.
Kom, sydvest, och min panna svalka!
Skärp mitt öga och stärk min hand!
Låt mig brottas en stund med hafvet,
Jag har nog af hvila på land.
Och hvad mer, om en våg mig sluter
I sin kyliga famn till sist,
Då mot lifvets stormiga kuster
Jag har längesedan förlist?
Ja — hvad mer?... Flyg, mitt hvita segel
Öfver ändlöst, skummande haf,
Der hvar stormil andas en fara
Der hvar bölja gömmer ...
r det lugn, att stormen kufva?
Är det lugn, att lik en dufva
Fly den stora verldens larm?
Är det lugn, att tåren gömma?
Är det lugn, att stundom glömma
Oron i en bräddfull barm?
Är det lugn, att tiga stilla,
Att ej fåfängt ord förspilla
Om till undran, om till tröst?
2. Lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
