Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maten till honom och stoppa den i munnen på honom —
som karlarne alltid äro — så hade han inte haft henne
att skylla på sedan."
“Jo, du kan uttyda skriften, mor! det får du snacka
om för prosten, härnäst här blir husförhör.“
“Då kommer således Bo aldrig te husforhörs mer!“
“Nej, han måtte väl veta skam, se’n han är död!“
V “Annars gick han alltid dit och hade reda på allt
lustigt, som hade händt både i denna prostens tid och
d>en andre. Och rolig kunde han vara stundom.
Kommer du ihog, när Mårten Månsson var framme och läste,
och prosten sade: “Alla menniskor äro syndare, jag är
en stor syndare, och du, Mårten Månsson! du är också
en stor syndare!“ — “Det var det sannaste prosten har
sagt i alla sina dar!“ afbröt Bo. “När vår Herre skapte
den, så blef der allt en bra käring bortskämd,“ sa Bo.
“Ja, han lade aldrig munnen hemma. Han var
bara en liten byting, när den gamle fogden kom åkande
en gång förbi deras hage. Bo stod “på strutt“
der-utanför, barfota och med händerna i byxfickorna. Fogden
stannade. “Goddag, din lille byting!" sa’ han. “Jag
vill inte byta med honom, för han ä’ snusig omkring
munnen!“ sa’ Bo, men han strök mössan af, ty höflig
hade han alltid blifvit vand att vara. Hunden stod
bredvid och skälde. “Ho äjer1 den hunden?“ sa’
fogden, och talte så bredt han kunde, liksom han
hade stått och apat efter pojken. “Jag äjer2
honom inte ett dugg,“ sa Bo. “Jag menar, hvem hör
han till?“ sade då fogden, liksom lite flat. “Han hör
till byns hundar,“ sa Bo. “Det var mig en huggare så
oppskuren i käften!“ sa fogden — han mente ju Bo! —
“Ja, det är så!“ sa’ Bo och låtsade som han men te
hunden; “Det är för han skall kunna bita ifrån sig!“
1 Rår oin; 2 är honom skyldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
