Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pröfvotid igenom, så tyckle han, att han liksöm hade
rätt att göra efter behag med dem, som lydde under
hans kommando. Hans mor gick tidt emellan, när han
var liten och sjclf skulle ha stryk, och hade hon fått
lefva, hade pojken kanske blifvit lite mildare till lynnet,
förty hon hade alltid det ordstäfvet: “Den onde är
hård“, sa’ hon alltid, “men vår Herre är mild“, sa’ hon.
Men som Bo var 8 år fyld, så afsomnade hon, stackars
menniskan! Hon hade nog haft sina dar, hon, fast hon
hade 3 pigor att befalla öfver och kunde äta stekt fläsk
och äggakaka hvarje dag, som vår Herre gaf, mor!“
“Ja, vi fruntimmer få nog veta af att vi äro till!“
“Jo jo, der går en nöd på dig, mor! jag bara
trätes och slås med dig dagen i ända väl, hva’? stackare!“
“Åh du! du är en man för dig sjelf, du far! fastän
du, bevars! alltid skall ge mig en gliring för det jag
tycker om stekt fläsk och äggakaka, du! Men så var
det ju också bra med oss, långt innan vi fingo hvarandra•;
och när man har haft lite besvär att komma samman
här i verlden, så sätter man litet värde på hvarandra,
far! Man gör så, ja. Men jag har sett så många
andra stackars lif: de tycka ju, att det är drygt att gå
ogift, som ett fruntimmer ju alltid tycker, och så ta de
ett manfolk — men ih ja min lif! komma de rätt till
pass, stackame! De få träla både natt och dag som
kreatur, och när de så fått några barn och så inte se
någonting ut, så är det som der aldrig hade blifvit
dem lofvad någon kärlek i nöd och lust infor Gud den
allvetande och i denna kristeliga församlings närvaro ! Ja ja, men!“
“Du har rätt nog, mor! Men se det ha’n I för
det ni ovar så lystna efter äplen förr i verlden.“
“Ah, ja visst, ja! Adam hade nock gjort på samma
vis, om han unnat Eva något godt, och hade han inte
varit så lat, så hans qvinna skulle både ställa i ordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
