- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1884 /
102

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammaldags man. Teckning ur skånska allmogens lif från 1850-talet af Henrik Wranér. Med 3:ne silhouetter af Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det har Bo sjelf talt om på bröllop flera gånger.
Pastorn hade ju fått pastorat uppåt landet någonstädes,
och så sade han en dag, när han träffade Bo, som gick
och årde ute vid vägen: “Nu har jag fatt pastorat," sa’
pastorn, "så att nu reser jag snart ifrån eder," sa’ han.
"Nå, det var roligt," sa’ Bo. Pastorn blef röd i synen.
"De måtte väl inte gå och ställa till afskedskalaser här,
innan jag reser," sa’ han, ty han ville ju "känna sig
lite för", som man säger. "Jag vet just inte," sa’ Bo,
"här i socknen äro just inte många, som ha råd att
göra kalas; jag har visst inte råd till det, men var
säker, att här är ingen, som är gladare än jag i
församlingen," sa’ han. "Ja ja, de bli nog glada allihop,"
sa’ han.

"Han var då en gammaldags man riktigt! Han
lade aldrig bort sin gamla drägt, han gick i sin höge,
svarte hatt, som var röd nu på senaste tiden, och sin
gammalmodiga tröja med de många knapparne och sina
gula skinnbyxor och långa hvita strumpor med breda,
randiga, brokiga och fransade strumpeband, och dessa
väfde han alltid sjelf. Det såg nästan kostligt ut på
gamla dar, när hans ben började krypa ihop och bli
spinkiga, när han kom der så "strunk" med kragstöflar,
och så strumporna syntes mellan stöflakragarne och knäna.

"I andra fall också, du mor! var han en
gammaldags man! Så tidt vi varit samman på gille, men aldrig
har jag sett honom äta med knif och gaffel, som de ju
eljest bruka, hvar man kommer nu för tiden. Han hade
alltid sin fällknif med sig, och med den skar han kött,
och bitarne tog han med fingrarne. "Vår Herre," sa’
han, har gett menniskan femgrenagaffeln*) och hvad Han
gör är väl gjordt," sa’ Bo Tuassen. Och så gjorde han,
när han var hos köpstafolk2) också; så gjorde han också,

1 handen; - herrskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:19:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1884/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free